Känslan när jag inser att det ända sättet att komma ihåg någonting är att skriva in allting jag ska göra i en kalender, jobba, tvätta, möten, träning, umgås, ringa samtal och eventuella aktiviteter osv.

Nu är det slut tramsat! Jag måste hitta mig själv och sluta såra de personer jag bryr mig mest om. Att få höra i princip allt det man inte vill höra från sin bästa vän svider riktigt jävla hårt men det är garanterat nödvändigt. Känns som jag har två val nu. Antingen så tar jag tag i mig själv på riktigt eller så fortsätter jag och gräva min grop ännu djupare, och jag väljer nog att ta tag i mig själv.

Vet inte riktigt i vilket hörn jag ska börja i men tror att det är lika bra och börja med det värsta, mate, som är grunden till allt.

Det kanske kommer låta jätte snett men jag väljer att äta Nutrilett några veckor för jag vet att jag måste få in rutinerna och det tar ju noll tid att blanda lite pulver med vatten och dricka det sex gånger om dagen så det ska jag göra nu.

Dom kommande 2 veckorna ska se ut såhär:

Träna 2 ggr/veckan

Nutrilett 2 veckor med undantag för en trerätters nästa vecka

Arbetsträna 3 dgr/ veckan

Dom två kommande veckorna efter det ska se ut såhär:

Träna 2-3ggr/v

Nutrilett 2 veckor med vanlig lunch

Arbetsträna 4 dgr/veckan

Sen undrar jag om mitt förflutna fortfarande hemsöker mig men det märker jag väl snart. 

Fick en glad överraskning idag av en vän som nyss fått barn, hon vill gå och käka en trerätters med mig nästa vecka och gissa om jag blev glad! Satt och åt min jävla tonfisk ur burk, för att hålla nere på kalorierna, men sen bestämde jag mig för att göra lite blåbärs paj, mums, men marsan sås. dubbelmums! Självklart så blev det inte bara för en person utan för typ sex och så var ångestcirkusen igång igen! Äta, kräkas, äta kräkas etc. ja, det kan jag, och jag blir lika arg och besviken på mig själv varje gång. Så jag tog hunden för att gå till grannen för att hoppas på att hon hade en bättre dag än mig, men hon var inte hemma såklart så jag tog en liten promenad med hunden och försökte tänka på annat. På vägen hem så såg jag att konsum hade öppet så jag slank in där och letade efter något att skära mig med (för nu kände jag att jag i alla fall testat att avleda mig på andra sätt först och främst). Självklart så hade dom inte vad jag letade efter så då stod jag och tittade på rakhyvlar.. men nej, det orkar jag inte pyssla med.

När jag kom in så slänger jag mig i städskåpet, där jag brukar förvara mina sådana saker och jag vet att jag ska ha det hemma men hittar det inte och bryter ihop fullständigt.

Då kommer min fina voffs och tröstar mig så nu är det väl relativt hanterbart igen men vad fan ska man göra?

Egentligen så vill jag vara en förbild för yngre men det går ju inte om jag ska hålla på såhär, vilket jag inte får mindre ångest över. Och hur i hela helvettet ska jag klara av att gå ner 5 kilo på tio dagar?

Sitter fortfarande och vill skära mig, är det patetiskt? 

Jag orkade inte dra till arbetsträningen idag men jag tog mig dit och var där ett litet tag iaf.
Jag har kommit till insikt med att jag behöver massor med tid för mig själv för att försöka bygga upp mig igen.
Så idag så vill jag klara av att stå mot frestelser och försöka hålla mig till nutrilettshakes! För om 1 1/2 vecka så ska jag ha lyckats gå ner 5 kilo så nu får jag hålla tassarna i styr!
Dagen börjades med en tallrik müsliyoghurt och banan och resten av dagen ska bara vara nutrilett!

Hälften av tvätten är inlagd i skåpen, Kia fick sig en vettig promenad idag och jag har tränat nu på kvällen. Jag skulle ha varit på arbetsträningen men det fanns verkligen ingen ork till det.
Och nyss var jag ute och kissade hunden och givetvis var jag tvungen att ställa mig på vågen och nu rasade hela dagen samman! Ska sova nu och försöka ta mig upp till arbetsträningen imorron iaf

Low energy level

Klockan är snart 11 och jag skulle egentligen varit på min arbetspraktik nu men det finns ingen energi till det alls. Jag kan inte sluta tänka på allt vad folk har sagt till mig, ”vet inte om jag känner dig” ”du borde kanske lägga in dig” ”du är lite väl speedad så försök att lugna ner dig” ”det är du som förstört familjen” ”du har inte fått nog med stryk” ”det känns inte kul att se dig vara så här låg”. Dessa meningar cirkulerar i mitt huvud hela tiden och sen har jag fortfarande den där längtan av att skära mig riktigt illa.

Dagens projekt blir att lägga in tvätt, ut med hunden och dra lite kätting och sen träna. Jag kan ju säga att inget av det känns möjligt men jag ska försöka. Ska ta och sova en stund så kanske det känns lättare sen.

Tänk vad mycket lättare det var om man var batteridriven.. så länge det finns ström iaf...