Plötsligt blev det helg och saker och ting börjar verkligen reda upp sig och kännas bra! Igårkväll fick jag en bonushund så här har det varit väldigt lugnt. Vi tog däremot en WP promenad nu vid lunch:).
Planen är att vara hemma med dom hela dagen och eventuellt ta och klippa lite klor på lilltjejen som ägarna tycker är jobbigt.

Jag hade ingen vikt själv men jäklar så svettig jag var när vi kom hem ändå! :)
Imorron ska vi till hundkappbanan och miljöträna och min tjej ska få testa på och vara en greyhound. Får väl se hur det går, haha! ;)

imorgon är det en vecka sedan jag bestämde mig för att köra på nutrilett som en rivstart. Helt ärligt så fattar jag inte vad folk har mot det! Det blir vad man gör det till och självklart går man upp allt man gått ner om man inte gör en stor förändring! Jag kan följa vilken diet som helst tror jag (vettiga varianter) och jag vet att det kommer funka så länge jag håller mig till det. Det svåra är oftast att förändra sitt beteende på lång sikt. Alla vill vi att det ska finnas genvägar men det finns ingen! Det finns däremot massvis med saker som kan hjälpa en på vägen men inget som kan göra jobbet åt en.

Jag är en person som gärna äter tills maten är slut för att det är gott! Så därför brukar jag äta mat som inte är god för att inte äta för mycket. Så ju äckligare maten är desto mindre äter man...(underlättar ju om det är relativt ätbart men inte gott)

Denna veckan har gått långt över mina förväntningar! Jag har inte hetsätit, kräkts eller haft några svåra crawings som normalt!
Sen pratade jag med min "pratgubbe" igår och han var INTE lika övertygad om att jag gjorde ngt bra. Men det är väll bättre att få i sig 6påsar nutrilett och må bra än att hetsäta och spy flera gånger om dagen!??
Han påstod att det inte var ngt bra val och att han var lite bekymrad för min skull. Och själv tycker jag att det var väl mer att oroa sig för innan än nu!

Sen har jag tränat idag och det gick väldigt bra, men tyvärr är jag besviken för att vi bara hann göra fystester och inte hann med ett helt träningspass. Men jag är ändå nöjd med min insats faktiskt!

Givetvis har ju instruktörerna åsikter med och dom berättade hur dåligt det är med nutrilett osv.. Va faaaaan?
Visst hade jag kanske fått i mig för lite innan träningen eftersom jag inte kunde stå riktigt rak och var yr men det gick ju bra iaf! :)

Nu är det sovdags för imorron ska jag orka upp till arbetsträningen! :) nassi nassi!

Ikväll så körde jag och tre vänner lite lydnadsträning, och det gick super bra för mig och voffsan! Sen blev det en promenad med dom fyrbenta.. Bara en sån där fantastiskt sköna och lyckade kvällarna!

Hon är forfarande utslagen och jag sitter lugnt och avslappnat och tittar på CSI!
Strax kissrundan och hopp i säng! :)

Nu är det slut tramsat! Jag måste hitta mig själv och sluta såra de personer jag bryr mig mest om. Att få höra i princip allt det man inte vill höra från sin bästa vän svider riktigt jävla hårt men det är garanterat nödvändigt. Känns som jag har två val nu. Antingen så tar jag tag i mig själv på riktigt eller så fortsätter jag och gräva min grop ännu djupare, och jag väljer nog att ta tag i mig själv.

Vet inte riktigt i vilket hörn jag ska börja i men tror att det är lika bra och börja med det värsta, mate, som är grunden till allt.

Det kanske kommer låta jätte snett men jag väljer att äta Nutrilett några veckor för jag vet att jag måste få in rutinerna och det tar ju noll tid att blanda lite pulver med vatten och dricka det sex gånger om dagen så det ska jag göra nu.

Dom kommande 2 veckorna ska se ut såhär:

Träna 2 ggr/veckan

Nutrilett 2 veckor med undantag för en trerätters nästa vecka

Arbetsträna 3 dgr/ veckan

Dom två kommande veckorna efter det ska se ut såhär:

Träna 2-3ggr/v

Nutrilett 2 veckor med vanlig lunch

Arbetsträna 4 dgr/veckan

Sen undrar jag om mitt förflutna fortfarande hemsöker mig men det märker jag väl snart. 

Hälften av tvätten är inlagd i skåpen, Kia fick sig en vettig promenad idag och jag har tränat nu på kvällen. Jag skulle ha varit på arbetsträningen men det fanns verkligen ingen ork till det.
Och nyss var jag ute och kissade hunden och givetvis var jag tvungen att ställa mig på vågen och nu rasade hela dagen samman! Ska sova nu och försöka ta mig upp till arbetsträningen imorron iaf

Sådär ja, efter många om och men så blev det träning idag iaf. Det har varit superväder och det har jag tagit tillvara på. Sen var det osäkert om jag skulle behöva rycka in som chaufför till en vän men det blev inställt. Situationen är bisarr och det gör mig så jäkla arg!!!! Men jag orkar inte riktigt vara så arg för att då har jag ingen energi till att stötta min vän eller så orkar jag inte med mig själv och det blir aldrig bra!
Min vän har nyss fått en bebis och socialen har varit på och sagt att dom vill ta barnet när dom haft 2månader på sig att göra upp en plan för att stötta min vän men så blev det inte.
Hon har fått anmälningar från psykiatrin på grund av att hon har fått en diagnos som heter schizoaffektiv. Grejen är att innan hon fick den diagnosen så var hon lämplig som fosterfamijehem... Det fortfarande samma person!!! Blir så upprörd och vet inte vad jag ska göra!

Tänkte visa hur ett tabatapass kan se ut...

Och förutom det som står på bilden så gjorde vi plankan, triceps dips, och olika övningar för ben! :)

Nu är det sovdax för klockar kommer ringa 04:45 och då blir det hundträning! Gonatt!

Började med att gå upp klockan 05 på en ledig dag för att träna lydnad 06 med ett par vänner (redan där är ngt helt fel). Sen har jag nästan sytt klart ett dragspelet till hunden, haft samtal med min pratgubbe, tvättat lite och varit och hälsat på en vän på BB och fått kramas med en riktig färsking! 50 timmar gammal bara! Hade ett samtal med en av mina bästa vänner idag, som typ alla andra dagar fast dom senaste samtalen vi har haft så har jag känt mig kritiserad av henne. Jag känner att jag vill ta upp det med henne men vill inte att det ska bli något tjafs ovh jag orkar inte må dåligt över det heller. Samtidigt så hörde jag av en annan vän idag att han hoppades på att jag hade kontroll så jag inte spårade iväg... Vafan?

Idag är det fyra år sen psyk läkarna satte mig på lithium och det va inget jag orkade ta så mycket prover för så jag la av! Jag har ju aldrig blivit utredd för det för jag tänker att det spelar väll ingen roll? Jag har ju redan min adhd, ätstörning och borderline så även om jag är lite manodepressiv.. ??
Jag får väl helt enkelt sluta posta så mkt på Facebook och sluta prata om hur jag tänker och om saker jag vill berätta för att slippa känna mig kritiserad och förlöjligad. Ska det behöva vara så? Eller vad ska jag göra?

Just nu så är det viktigaste att jag sover och tack och lov finns det snälla personer som jag kan få sömntabletter av ibland! Han kanske har rätt?? Tänk om jag håller på att gå upp i en mani?
Sömntabletter a verkar ju inte som att dom är så snabbverkande som dom ska vara^^ jaja! Imorron är det träning igen och valrossen, jag, ska delta! Gonatt på er iaf... Jag ska ligga och försöka blunda nu iaf

Har svårt att förstå att hela juni, juli och halva augusti har passerat och äntligen är det sommar i luften! Trots det så sitter jag här med en grogg och ifrågasätter livets mening.
Jag har bott långt ifrån mina rötter i drygt fyra år nu och nu börjar jag ha mycket hemlängtan. Man kan välja sina vänner men man kan aldrig välja sin mamma och ingen lever för evigt. Jag har ett stort och tätt kontaktnät, något som jag aldrig trodde skulle vara möjligt! Samtidigt så saknar jag faktiskt mammi även om jag nyss hälsat på henne i en månad.
Alla jag känner här uppe har hinduns föräldrar och det får mig att sakna min.

Hur som helst så gick jag med i något slags camp fitness i måndags och har haft två tuffa pass i veckan + att jag var ute och dansade igår så svetten sprutade, och trots det så ligger jag här med den där jävla groggen och en längtan efter att skada mig själv. Varför vet jag inte än, och jag kan inte förstå det heller. Har haft en bra dag med en väns dotter och hundarna i havet... Har haft ett stort tomrum/saknad länge som jag inte vet hur jag ska fylla men det har jag haft för länge för att det ska vara allt.

Life goes on i guess...