Tagit en morgonprommis med busfröna och gett dom frukost. Snart påväg till arbetsträningen och ligger på sängen och känner mig ganska nöjd med tillvaron efter omständigheterna!
I söndags så var det en väldigt märklig dag. Från att vara en av dom bästa, till att vara en av de sämsta. Hon som jag ansåg vara min bästa vän gjorde mer eller mindre slut med mig.. Och det känns forfarande som en dröm som jag hoppas att vakna upp ifrån men tror att det bara är att gilla läget och gå vidare.
Så det försöker jag med nu och igår gjorde jag något som jag aldrig trodde jag skulle våga... Jag berättade allt! Inga mer hemligheter! Vilken fantastisk befrielse det var!

Morgonbus på morgonpromenaden, men nu ska jag köra iväg!

Nu är det slut tramsat! Jag måste hitta mig själv och sluta såra de personer jag bryr mig mest om. Att få höra i princip allt det man inte vill höra från sin bästa vän svider riktigt jävla hårt men det är garanterat nödvändigt. Känns som jag har två val nu. Antingen så tar jag tag i mig själv på riktigt eller så fortsätter jag och gräva min grop ännu djupare, och jag väljer nog att ta tag i mig själv.

Vet inte riktigt i vilket hörn jag ska börja i men tror att det är lika bra och börja med det värsta, mate, som är grunden till allt.

Det kanske kommer låta jätte snett men jag väljer att äta Nutrilett några veckor för jag vet att jag måste få in rutinerna och det tar ju noll tid att blanda lite pulver med vatten och dricka det sex gånger om dagen så det ska jag göra nu.

Dom kommande 2 veckorna ska se ut såhär:

Träna 2 ggr/veckan

Nutrilett 2 veckor med undantag för en trerätters nästa vecka

Arbetsträna 3 dgr/ veckan

Dom två kommande veckorna efter det ska se ut såhär:

Träna 2-3ggr/v

Nutrilett 2 veckor med vanlig lunch

Arbetsträna 4 dgr/veckan

Sen undrar jag om mitt förflutna fortfarande hemsöker mig men det märker jag väl snart. 

Adhd, ätstörning, ångest och depressionsproblematik, självdestruktiv, borderline, ptsd, missbruk, social fobi och dyslexi är diagnoser jag har haft och dom flesta har jag kvar. Bipolär är en diagnos jag blivit medicinerad för men aldrig blivit utredd för och nu ser jag ingen mening med att bli utredd för jag käkar nog med mediciner som det är för min adhd. Men jag börjar ana att det inte är omöjligt att jag är bipolär.
För 2 veckor sedan var jag hög på livet och fick till och med en kommentar från en vän att han tyckte jag var lite väl speedad och att jag skulle vara beredd på ett bakslag... Och bakslaget har anlänt!
För 1 ½ vecka sedan satt en av mina bästa vänner och sa till mig att hon inte riktigt vet om hon känner mig, jo, på ett känslomässigt plan. Jag tror inte att jag förstår det helt men oavsett så var det fruktansvärt svårt att lyssna på de saker hon hade att säga. Att jag inte är en egen person, att jag bara kopierar andra. ?så fort jag pratat med den personen om det så är det bara det som gäller tills du snackar med någon annan om något annat och då är det bara det som gäller.?

Hon berättade att hennes 15 åriga dotter inte ville att hon skulle visa mig en lampa som hon ville ha för att jag kanske skulle köpa en likadan, samtidigt som hon säger att hennes dotter tycker väldigt mycket om mig.

Jag vet inte om jag kan beskriva hur smärtsamt det faktiskt var att lyssna på. Hon är den personen som jag umgåtts med kanske i snitt 4 dagar i veckan med i 1 1/2 års tid (undantag när vi varit bortresta), strunt samma egentligen. Poängen är att hon är den jag umgåtts mest med och den personen jag faktiskt litar på och som jag vågar visa mig sårbar inför.

Det som var och fortfarande är jobbigast, jag vet att allt hon sa var för att hon bryr sig om mig även om hon viste att jag skulle bli ledsen. Jag satt i min fåtölj med händerna för ansiktet och ville bara försvinna och när hon kom och höll om mig och sa att det var jobbigt att se mig så ledsen. Någonstans så ville jag bara slita ut henne ur lägenheten, skrika och vara förbannad men eftersom jag vet att hon inte vill såra mig så kunde jag inte bli arg, bara ledsen och uppgiven.

Från den dagen så har jag försökt att kämpa för att hålla masken uppe men nu har det tagit tvärstopp och jag känner mig mest som ett ytligt skal utan innehåll som vandrar runt och försöker hålla uppe ett hopp om att det kommer bli bättre snart.

Jag försöker hitta förklaringar för att förstå varför jag mår som jag gör och försöker lite desperat hitta saker som kanske kan hjälpa. Fysisk aktivitet vet ju alla att man mår bättre av, och så även för mig när jag väl lyckas motivera mig själv till det. som tur är har jag ju hunden, annars hade jag nog inte lämnat lägenheten alls. Jag köpte vitaminer på konsum igår med alla möjliga vitaminer i, bland annat B12 som jag hört att man kan bli nedstämd av om man har brist på. jag försöker hålla efter i lägenheten för att jag vet att jag mår bättre av att ha det rent omkring mig, men det är jättesvårt för egentligen så vill jag inte existera. Jag vill bara sätta ett knivblad mot min handled, trycka det hårt mot huden och dra till. Jag vill se hur hur huden och fettvävnaden delar på sig och känna varmt blod pulsera ut tills jag blir utmattad av blodförlusten. Jag har ju vänner som har nyckel till lägenheten så det är teoretiskt genomförbart, men jag vill inte lämna min hund... Hon är anledningen till varför jag kämpar och det är hon som ger mig hopp!

Sådär ja, efter många om och men så blev det träning idag iaf. Det har varit superväder och det har jag tagit tillvara på. Sen var det osäkert om jag skulle behöva rycka in som chaufför till en vän men det blev inställt. Situationen är bisarr och det gör mig så jäkla arg!!!! Men jag orkar inte riktigt vara så arg för att då har jag ingen energi till att stötta min vän eller så orkar jag inte med mig själv och det blir aldrig bra!
Min vän har nyss fått en bebis och socialen har varit på och sagt att dom vill ta barnet när dom haft 2månader på sig att göra upp en plan för att stötta min vän men så blev det inte.
Hon har fått anmälningar från psykiatrin på grund av att hon har fått en diagnos som heter schizoaffektiv. Grejen är att innan hon fick den diagnosen så var hon lämplig som fosterfamijehem... Det fortfarande samma person!!! Blir så upprörd och vet inte vad jag ska göra!

Tänkte visa hur ett tabatapass kan se ut...

Och förutom det som står på bilden så gjorde vi plankan, triceps dips, och olika övningar för ben! :)

Nu är det sovdax för klockar kommer ringa 04:45 och då blir det hundträning! Gonatt!

Började med att gå upp klockan 05 på en ledig dag för att träna lydnad 06 med ett par vänner (redan där är ngt helt fel). Sen har jag nästan sytt klart ett dragspelet till hunden, haft samtal med min pratgubbe, tvättat lite och varit och hälsat på en vän på BB och fått kramas med en riktig färsking! 50 timmar gammal bara! Hade ett samtal med en av mina bästa vänner idag, som typ alla andra dagar fast dom senaste samtalen vi har haft så har jag känt mig kritiserad av henne. Jag känner att jag vill ta upp det med henne men vill inte att det ska bli något tjafs ovh jag orkar inte må dåligt över det heller. Samtidigt så hörde jag av en annan vän idag att han hoppades på att jag hade kontroll så jag inte spårade iväg... Vafan?

Idag är det fyra år sen psyk läkarna satte mig på lithium och det va inget jag orkade ta så mycket prover för så jag la av! Jag har ju aldrig blivit utredd för det för jag tänker att det spelar väll ingen roll? Jag har ju redan min adhd, ätstörning och borderline så även om jag är lite manodepressiv.. ??
Jag får väl helt enkelt sluta posta så mkt på Facebook och sluta prata om hur jag tänker och om saker jag vill berätta för att slippa känna mig kritiserad och förlöjligad. Ska det behöva vara så? Eller vad ska jag göra?

Just nu så är det viktigaste att jag sover och tack och lov finns det snälla personer som jag kan få sömntabletter av ibland! Han kanske har rätt?? Tänk om jag håller på att gå upp i en mani?
Sömntabletter a verkar ju inte som att dom är så snabbverkande som dom ska vara^^ jaja! Imorron är det träning igen och valrossen, jag, ska delta! Gonatt på er iaf... Jag ska ligga och försöka blunda nu iaf

Var och handlade med en kompis och for hem till honom och lagade middag (kycklingsallad med stekt potatis). Men innan det var jag så speedad så jag tror jag måste glömt att ta medicinen innan jag for dit för han orkade inte med mig och gav mig några Ritalin.. Blev som människa igen men tappade aptiten lika snabbt :-/. Sen blev det första avsnitten av sense 8 och en kvarting jäger/redbull nästan helt för mig själv. Det är typ första gången på flera år som jag druckit sprit och energidryck på adhd mediciner och jag mår toppen! :-D

Varför skulle det inte vara bra att dricka på adhd mediciner?? I feel great!!!