Dessa oförskämda självhatande tankar! Jag har så fruktansvärt dålig karaktär och är extremt svag för mat, har alltid varit och kanske alltid kommer att vara. Jag önskar att mat kunde äckla mig så hade det sluppit vara en kamp varenda gång jag ska handla.

Jag är så trött på mig själv och mitt beteende och när jag ser mig själv i spegeln så ser jag en fet, äcklig och ful människa som inte är värd något. Jag har tränat två dagar i veckan en månad nu och är nu livrädd för att genomgå kropps scanningen igen och fystestet för jag har som inte gått ner något i vikt och måtten står då stilla typ. Ändå så har jag skött mathållningen bättre än innan och det gör mig så fruktansvärt ledsen och uppgiven.

Om två veckor ska jag träffa dietisten inför en bypass operation och hoppas att jag kan ha mod att vara ärlig och lägga alla korten på bordet.

Hur som helst så var jag på en hundträff idag och min hund råkade givetvis hamna i bråk igen och min första tanke och känsla blir att jag aldrig mer vågar komma igen och vill inte att andra ska ogilla varken mig eller min hund. Sen kommer jag på att jag inte ätit något på hela dagen och nu sitter jag och försöker mata in hur äckligt det är med mat.. så jävla tragisk man är… en vacker dag vill jag kunna gå runt i vilka kläder som helst och känna mig snygg oavsett men det är långt bort. =(

Sådär ja, efter många om och men så blev det träning idag iaf. Det har varit superväder och det har jag tagit tillvara på. Sen var det osäkert om jag skulle behöva rycka in som chaufför till en vän men det blev inställt. Situationen är bisarr och det gör mig så jäkla arg!!!! Men jag orkar inte riktigt vara så arg för att då har jag ingen energi till att stötta min vän eller så orkar jag inte med mig själv och det blir aldrig bra!
Min vän har nyss fått en bebis och socialen har varit på och sagt att dom vill ta barnet när dom haft 2månader på sig att göra upp en plan för att stötta min vän men så blev det inte.
Hon har fått anmälningar från psykiatrin på grund av att hon har fått en diagnos som heter schizoaffektiv. Grejen är att innan hon fick den diagnosen så var hon lämplig som fosterfamijehem... Det fortfarande samma person!!! Blir så upprörd och vet inte vad jag ska göra!

Tänkte visa hur ett tabatapass kan se ut...

Och förutom det som står på bilden så gjorde vi plankan, triceps dips, och olika övningar för ben! :)

Nu är det sovdax för klockar kommer ringa 04:45 och då blir det hundträning! Gonatt!

Började med att gå upp klockan 05 på en ledig dag för att träna lydnad 06 med ett par vänner (redan där är ngt helt fel). Sen har jag nästan sytt klart ett dragspelet till hunden, haft samtal med min pratgubbe, tvättat lite och varit och hälsat på en vän på BB och fått kramas med en riktig färsking! 50 timmar gammal bara! Hade ett samtal med en av mina bästa vänner idag, som typ alla andra dagar fast dom senaste samtalen vi har haft så har jag känt mig kritiserad av henne. Jag känner att jag vill ta upp det med henne men vill inte att det ska bli något tjafs ovh jag orkar inte må dåligt över det heller. Samtidigt så hörde jag av en annan vän idag att han hoppades på att jag hade kontroll så jag inte spårade iväg... Vafan?

Idag är det fyra år sen psyk läkarna satte mig på lithium och det va inget jag orkade ta så mycket prover för så jag la av! Jag har ju aldrig blivit utredd för det för jag tänker att det spelar väll ingen roll? Jag har ju redan min adhd, ätstörning och borderline så även om jag är lite manodepressiv.. ??
Jag får väl helt enkelt sluta posta så mkt på Facebook och sluta prata om hur jag tänker och om saker jag vill berätta för att slippa känna mig kritiserad och förlöjligad. Ska det behöva vara så? Eller vad ska jag göra?

Just nu så är det viktigaste att jag sover och tack och lov finns det snälla personer som jag kan få sömntabletter av ibland! Han kanske har rätt?? Tänk om jag håller på att gå upp i en mani?
Sömntabletter a verkar ju inte som att dom är så snabbverkande som dom ska vara^^ jaja! Imorron är det träning igen och valrossen, jag, ska delta! Gonatt på er iaf... Jag ska ligga och försöka blunda nu iaf

Haft en trevlig kväll i stan med kända ansikten och påvägen hem när jag ska gå över vägen för att komma in i min port kommer nåntyp jämthund och flyger på Kia (min hund). Inte aggressivt men Kia var inte det minsta nöjd med sällskapet och där står jag med en hund som är halvbesatt av Kia och Kia som ville bita henne i små bitar när hon var för närgången. Folk kör förbi och bara tittar på mig^^ jag går över vägen med damerna (den hade halsband och koppel på sig) och ser efter en stund ägaren som springer mot mig. Åh vad skönt! Hunden blir glad så jag släpper den, vilket jag inte skulle gjort! Hon ville inte fara till matte utan hoppar på Kia igen, så tar jag isär dom och har dom ifrån varandra! Denna stackars kvinna är helt i upplösningstillstånd och har händerna fulla av nyskuren blodpudding som hunden inte brydde sig om. Hon ber om ursäkt och tackar så mycket och jag försöker bara få henne att lugna sig. Sen tar jag upp hennes glasögon som hon höll på att glömma och ger dom till henne. Vi står kvar ett tag och jag säger upprepade gånger att det är lugnt, det gick ju bra! Stackarn!
Tyvärr va hon fortfarande skärrad när vi skildes åt men jag var så himla trött och var tvungen att vila mig en stund. Känner mig dålig som inte stannade kvar och fortsatte prata med henne och nu har jag tagit en kvällsdrink och hoppas att det kan hjälpa mig att somna! Gonatt!

Har svårt att förstå att hela juni, juli och halva augusti har passerat och äntligen är det sommar i luften! Trots det så sitter jag här med en grogg och ifrågasätter livets mening.
Jag har bott långt ifrån mina rötter i drygt fyra år nu och nu börjar jag ha mycket hemlängtan. Man kan välja sina vänner men man kan aldrig välja sin mamma och ingen lever för evigt. Jag har ett stort och tätt kontaktnät, något som jag aldrig trodde skulle vara möjligt! Samtidigt så saknar jag faktiskt mammi även om jag nyss hälsat på henne i en månad.
Alla jag känner här uppe har hinduns föräldrar och det får mig att sakna min.

Hur som helst så gick jag med i något slags camp fitness i måndags och har haft två tuffa pass i veckan + att jag var ute och dansade igår så svetten sprutade, och trots det så ligger jag här med den där jävla groggen och en längtan efter att skada mig själv. Varför vet jag inte än, och jag kan inte förstå det heller. Har haft en bra dag med en väns dotter och hundarna i havet... Har haft ett stort tomrum/saknad länge som jag inte vet hur jag ska fylla men det har jag haft för länge för att det ska vara allt.

Life goes on i guess...

Vi försöker underhålla oss i väntan på att tåget ska komma:) så om allt går som det är planerat så kommer jag knacka på och överraska mammi om cirka 16 timmar. Jag hoppas bara att jag slipper gå genom hemska centralen i Stockholm vid tågbytet.
Peppar peppar!

Äntligen är det dax att lämna alla hemska mygg i norr och fly söderut för att hälsa på mammi. Resan kommer ta 16 timmar och det bästa är att mammi inte har någon aning om att jag kommer ner nu. Det är en lite försenad födelsedagspresent från mig:) Kia har varit jättestressad hela dagen men nu äntligen så har hon fått ro hon med.

Jag har bytt hårfärg och hoppas nu bara att det inte är så många som ska trängas med mig och Kia på tåget så vi kan bre ut oss! :)

Gonatt!

Var och handlade med en kompis och for hem till honom och lagade middag (kycklingsallad med stekt potatis). Men innan det var jag så speedad så jag tror jag måste glömt att ta medicinen innan jag for dit för han orkade inte med mig och gav mig några Ritalin.. Blev som människa igen men tappade aptiten lika snabbt :-/. Sen blev det första avsnitten av sense 8 och en kvarting jäger/redbull nästan helt för mig själv. Det är typ första gången på flera år som jag druckit sprit och energidryck på adhd mediciner och jag mår toppen! :-D

Varför skulle det inte vara bra att dricka på adhd mediciner?? I feel great!!!