Dessa oförskämda självhatande tankar! Jag har så fruktansvärt dålig karaktär och är extremt svag för mat, har alltid varit och kanske alltid kommer att vara. Jag önskar att mat kunde äckla mig så hade det sluppit vara en kamp varenda gång jag ska handla.

Jag är så trött på mig själv och mitt beteende och när jag ser mig själv i spegeln så ser jag en fet, äcklig och ful människa som inte är värd något. Jag har tränat två dagar i veckan en månad nu och är nu livrädd för att genomgå kropps scanningen igen och fystestet för jag har som inte gått ner något i vikt och måtten står då stilla typ. Ändå så har jag skött mathållningen bättre än innan och det gör mig så fruktansvärt ledsen och uppgiven.

Om två veckor ska jag träffa dietisten inför en bypass operation och hoppas att jag kan ha mod att vara ärlig och lägga alla korten på bordet.

Hur som helst så var jag på en hundträff idag och min hund råkade givetvis hamna i bråk igen och min första tanke och känsla blir att jag aldrig mer vågar komma igen och vill inte att andra ska ogilla varken mig eller min hund. Sen kommer jag på att jag inte ätit något på hela dagen och nu sitter jag och försöker mata in hur äckligt det är med mat.. så jävla tragisk man är… en vacker dag vill jag kunna gå runt i vilka kläder som helst och känna mig snygg oavsett men det är långt bort. =(