Har svårt att förstå att hela juni, juli och halva augusti har passerat och äntligen är det sommar i luften! Trots det så sitter jag här med en grogg och ifrågasätter livets mening.
Jag har bott långt ifrån mina rötter i drygt fyra år nu och nu börjar jag ha mycket hemlängtan. Man kan välja sina vänner men man kan aldrig välja sin mamma och ingen lever för evigt. Jag har ett stort och tätt kontaktnät, något som jag aldrig trodde skulle vara möjligt! Samtidigt så saknar jag faktiskt mammi även om jag nyss hälsat på henne i en månad.
Alla jag känner här uppe har hinduns föräldrar och det får mig att sakna min.

Hur som helst så gick jag med i något slags camp fitness i måndags och har haft två tuffa pass i veckan + att jag var ute och dansade igår så svetten sprutade, och trots det så ligger jag här med den där jävla groggen och en längtan efter att skada mig själv. Varför vet jag inte än, och jag kan inte förstå det heller. Har haft en bra dag med en väns dotter och hundarna i havet... Har haft ett stort tomrum/saknad länge som jag inte vet hur jag ska fylla men det har jag haft för länge för att det ska vara allt.

Life goes on i guess...